Yaus personliga resedagbok
Meny

Sevärdhet · May 18, 2026

Rundtur bland Beppus helveten

De sju helvetena i Beppu, transport, kombinationsbiljett och min egen upplevelse.

Vi åkte från Beppu Stations östra utgång med buss 26 eller 26A. Beppu station East Gate

Mer detaljerad information finns här: Beppu Tourist Information

Bussen skulle precis köra, men chauffören väntade på oss.

Utsikten längs kusten var ganska fin, och vi såg ett kryssningsfartyg. Beppu Bus View Beppu Bus View Beppu Bus View

Vi steg av vid hållplatsen Chinoike Jigoku-mae. Beppu Blood hell Bus Station

Tatsumaki Jigoku och Chinoike Jigoku ligger verkligen mindre än tio meter från varandra. Beppu Tatsumaki Jigoku

Vi började med att köpa kombibiljetten vid Tatsumaki Jigoku. Om man besöker alla sju helveten sparar den några hundra yen jämfört med separata biljetter. Hell of Beppu Package

Vi fick en broschyr där man kunde samla stämplar. Hell of Beppu leaflet Hell of Beppu leaflet

Vi fick även en introduktionsfolder. Hell of Beppu introduction

Efter köpet berättade personalen att nästa utbrott vid Tatsumaki Jigoku skulle börja om 20 minuter och bad oss besöka Chinoike Jigoku först.

Riv själv av biljettstubben och lägg den i lådan.


Chinoike Jigoku

Chinoike Jigoku Chinoike Jigoku Chinoike Jigoku

Går man uppför trappan kan man fotografera den varma källan ovanifrån. Chinoike Jigoku

Eftersom vi inte höll koll på tiden såg vi i princip bara själva dammen och hann inte gå runt i butikerna. För skojs skull köpte jag ändå deras eldröda myggspiral med bloddammsmotiv. Det här var en av de små butikerna: Chinoike Jigoku Chinoike Jigoku


Tatsumaki Jigoku

Sedan gick vi tillbaka till Tatsumaki Jigoku. Ögonblicket när gejsern sprutade upp var verkligen mäktigt. Tatsumaki Jigoku

Det bästa är sekunden eller två från att ångan börjar synas tills vattnet skjuter upp.

Utbrottet fortsatte i ungefär fem till tio minuter. När det var över gick många fram för att ta en minnesstämpel.


Många föredrar de blå, vita och röda helvetena, men för mig var det här det mest livfulla och imponerande.

Efter de två första tog vi bussen vidare till de fem återstående.

Tips

Jag rekommenderar att stiga av vid hållplatsen Umi Jigoku-mae. Då går man från högre mark nerför berget och slipper en jobbig uppförsbacke.

Korsa vägen, gå genom parkeringen och fortsätt lite uppåt så ser du Umi Jigoku.


Umi Jigoku

Umi Jigoku är verkligen ganska stort. Utanför finns en lotusdamm. Umi Jigoku Umi Jigoku

Efter butiken kommer man fram till Umi Jigoku. Den blå färgen är verkligen vacker. Umi Jigoku Umi Jigoku Umi Jigoku Umi Jigoku

Sedan såg vi en torii-port. Umi Jigoku

Vi fortsatte längre in. Umi Jigoku

Där ligger en helgedom.

På vägen ut tog vi vår stämpel. Umi Jigoku

Här sprutade det ut ånga. Umi Jigoku


Oniishi Bozu Jigoku

Precis bredvid ligger Oniishi Bozu Jigoku. Oniishi Bozu Jigoku

Namnet kommer från att lerbubblorna sägs likna en munks rakade huvud.

Jag fattade inte riktigt. Det var för abstrakt 🤣

Först finns några mindre pölar. Oniishi Bozu Jigoku

I mitten finns den här ångande stenen, ungefär som en bastu.

Till slut kom vi fram till huvuddammen. Oniishi Bozu Jigoku

Vid utgången finns ett fotbad. Oniishi Bozu Jigoku Oniishi Bozu Jigoku


Kamado Jigoku

Efter besöket fortsatte vi ner till Kamado Jigoku.

Ärligt talat är det som små versioner av flera andra helveten samlade på samma plats. Kamado Jigoku Kamado Jigoku Kamado Jigoku Kamado Jigoku Kamado Jigoku Kamado Jigoku

Det unika är att man kan dricka onsen-vatten och låta ångan värma ansiktet. Det går även att äta ångkokta ägg och glass.

Här finns också ett fotbad.

På vägen ut såg vi fler blommor. Kamado Jigoku

I souvenirbutiken finns också stämplar, med två motiv att välja mellan.


Shiraike Jigoku

Eftersom tiden höll på att ta slut skyndade vi vidare till Shiraike Jigoku. Det såg ut som en stor skål vit fisksoppa. Shiraike Jigoku Shiraike Jigoku


Vi hann knappt titta innan vi sprang mot Oniyama Jigoku, men tyvärr stängde det precis klockan fem. Det var synd att vi inte lyckades samla alla stämplar.

Hela rundan tog drygt tre timmar, utan restid, och ändå missade vi ett helvete. Om du verkligen vill gå runt i lugn och ro bör du avsätta en halv dag. Annars blir det mest att snabbt ta en bild och gå vidare.

Fortsätter man nerför vägen kommer man till busshållplatsen.